Ett uttryck för människans förmåga eller oförmåga

Rappakalja? Artikel av professor Peter Wahlgren

Lite mer information om Humanisterna

"God utan gud"

Sturmark håller stilen

Sekulärt samhälle är positivt.

Vad säger Bibeln om människans ondska

Det är något bortom....

 

 Utdrag ur deras grundprinciper:

.............................

1.2 Humanisternas grundprinciper

Humanisternas ändamål är att verka för att människor utan några religiösa föreställningar ska kunna känna glädje och trygghet i livet.

 

Humanisterna, som är en organisation för människor med en sekulär livsåskådning, företräder humanistisk etik, kritisk rationalism samt en världsbild som bygger på kunskap grundad i vetenskapliga metoder och resultat. Humanistisk etik utgår från mänskliga erfarenheter, önskemål, behov och värderingar. Vi bedömer dem utifrån deras följder för mänsklig lycka, välfärd och social rättvisa.

 

Humanisterna vill inom ramen för den globala humanistiska rörelsen arbeta för en värld präglad av humanismens idéer, så som de bl.a. uttrycks i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna av år 1948 och sex anslutande kärnkonventionerna nämligen dem om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, om medborgerliga och politiska rättigheter, om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor, mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt om barnets rättigheter. Dessa idéer beskrivs även i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av 1950. Till det kommer IHEU:s Amsterdam­deklaration 2002 och humanistiska manifest, såsom Humanist Manifesto 2000 och avsnitten om den gemensamma värdegrund och kunskapssyn som ska prägla den svenska skolan enligt förslaget till ny skollag.

 

7.2 Det här vill vi nå

Skolans undervisning skall vara icke-religiös. Undervisning om livsåskådningar skall vara just om dessa, inte undervisning i dem. Eleven skall erbjudas allsidig och saklig information om religioner och livsåskådningar med betoning av deras praktiska och teoretiska konsekvenser. En sekulär livsåskådning skall vara en naturlig del av denna undervisning.

 

Alla barn i den obligatoriska skolan ska ha rätt till en saklig och allsidig undervisning om politiska och religiösa synsätt. Sekularismens idé om att skilja på stat och religion ska också innefatta ett skiljande av skola och religion. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund. Skolans hela miljö måste präglas av den humanistiska värdegrund som finns i läroplaner och skollag.

 

Undervisningen i skolan skall kritiskt granska vetenskapligt ohållbara, vidskepliga och inhumana föreställningar. Barnets rätt till religionsfrihet ska respekteras, vilket också innebär att skolan ska förmedla och utöva kritisk granskning av religiösa livsåskådningar.

 

 

Detta låter bra - men kan man ha invändningar mot deras idéer?

De talar om att skolan och samhället skall vila på humanistisk värdegrund utan att klart definiera vad detta innebär. Samtidigt talar de om att humanismens idéer inte är statiska utan utvecklas i vår kultur. Detta kommer i praktiken att betyda att tongivande humanister som Hedenius och Sturmark per automatik får en form av tolkningsföreträde för värdegrunden i Sverige. Än om det inte är en formell rättighet de har blir detta konsekvensen. Detta leder till en form av åsiktsdiktatur.

 

Dessutom säger Humanisterna att religion och politik skall skiljas åt. Tidigare folkhälsoministern i Göran Perssons socialdemokratiska regering har mycket bestämt uttryckt sig så.

Detta är rätt såtillvida att man inte kan ta en lagtext i Bibeln som judarna använde och göra den till lag i Sverige, däremot kan man med Bibelns principer som grund påverka samhället och stifta lagar utifrån detta.

Historiska exempel på ovanstående  är William Wilberforce i England som drev frågan att slaveriet skulle avskaffas utifrån sina kristna värderingar.

Folk i väckelserörelsen i Sverige påverkade nykterhetslagstiftningen under 1800 talet.

Martin Luther King och folk från kristenheten i USA stred för medborgarrättsrörelser för att ge färgade samma rättigheter som vita.

Fackföreningsrörelsen Solidaritet stred för sina idéer utifrån kristna grundvärderingar.

Ovanstående grupper och personer har aldrig figurerat i Humanisternas tankesfärer när de har spridit sina idéer.

 

Humanisterna säger - skolans värdegrund och barns fostran skall vila på humanismens värdegrund. Alltså barn skall fostras att tolka tillvaron utifrån riktlinjer som ledande humanister anser korrekta.

 

Dessutom - humanisterna anser att världen skall präglas av idéer som de uttrycks i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, i dessa står bl.a.

 

Artikel 2

Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

 

 

Artikel 21

1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud. - (dvs oberoende av religion).

 

Artikel 26

1. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga.

 

2. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.

Utveckla personligheten till fullo - då måste föräldrarnas tro få vägas in i detta. Vem har tolkningsföreträde här, Humanisterna eller föräldrarna?

 

Humanister arbetar för att det offentliga rummet skall bli ickereligiöst genom att de exempelvis drev frågan att ta bort Biblar från Scandics hotell under 2007. Samtidigt skriver de att de vill

”se ett samhälle präglat av mångfald, tolerans, rättvisa, solidaritet utan diskriminering.”

Trots att de skriver så här visar de inte tolerans mot kristna på hotellrum, sjukhus eller skolavslutningar när dessa vill synas där.

 

Jag har en känsla av att ju mer man nystar i deras idéer, desto krångligare blir det och avslöjar mer och mer människans oförmåga i stället för människans förmåga att tänka ut ett fungerande samhällssystem.

På hemsidan Dagens Juridik uttrycker sig professor Peter Wahlgren i de här skarpa ordalagen om Humanisterna i samband med att de skriver debattartiklar i Expressen maj - juni 2007, i en av dem driver de frågan att lagen om religionsfrihet är överflödig och bör avskaffas.

Artikeln:

Varning för Förbundet humanisterna

Av: Peter Wahlgren professor vid juridiska institutionen, Stockholms universitet.

 

Den 17 maj fanns i Expressen artikeln "Avskaffa lagen om religionsfrihet".

Det var ord och inga visor. "Det juridiska begreppet religionsfrihet har spelat ut sin roll… tillämpningen riskerar att bli ett hot mot det sekulära samhället. --- Begreppet ger inga rättigheter eller friheter som inte redan är skyddade av övriga lagstadgade rättigheter. --- Behövs lagen om religionsfrihet… den är otydlig, motsägelsefull och kontraproduktiv?" Artikeln hade åtta undertecknare, varav sex tillhöriga Förbundet humanisterna.

Texten väckte eftertanke. Här fanns försök till juridisk begreppsanalys, ändamålsresonemang, analogier och annat som får jurister att leva upp. Reaktionerna var överraskning (juridisk begreppsanalys i Expressen), bejakande (religiösa företeelser skall granskas kritiskt) och misstro. (här måste finnas hundar begravna, religionsfrihet har debatterats under århundraden, miljoner människor har mist livet, vad nytt?)

Misstro visade sig vara den riktiga slutsatsen. Beträffande tesen att lagen om religionsfrihet bör avskaffas kunde omedelbart konstateras att så skedde redan 1999 (!). Kvarstående bestämmelser relaterade till religionsfrihet finns i Regeringsformen 2 kap 2 §:

"Varje medborgare är … skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte … skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen."

Av 2 kap 12 § framgår att begränsningar av fri- och rättigheter endast får ske "för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle… Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning." Skrivningarna överensstämmer i allt väsentligt med Europakonventionen art 9 och FNs centrala dokument om mänskliga rättigheter art 18. Vissa bestämmelser återfinns också i Lag (1998:1593) om trossamfund som i § 3 anger "Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund. Ett avtal eller löfte som strider mot denna bestämmelse är ogiltigt."

Vad vill artikelförfattarna avskaffa?

2. Om argumentet är att begreppet religionsfrihet kan avskaffas, eftersom det inte tillför något som inte andra lagar stipulerar, så finns det många paralleller. En är förbudet mot barnaga. I föräldrabalken står "barn … får inte utsättas för kroppslig bestraffning". Bestämmelsen infördes 1979, men tillförde inget materiellt nytt. Det straffsanktionerade förbudet mot kroppslig bestraffning liksom rekvisiten rörande detta fanns tidigare, och finns fortfarande i brottsbalken.

Förbudet mot barnaga i föräldrabalken gör dock brottsbalkens regler tydligare. Saken är densamma med begreppet religionsfrihet, liksom med andra bestämmelser om fri- och rättigheter. Nära nog alla begrepp som återfinns i grundlagarna specificeras i andra lagar. Lagars definierande, konstituerande och normativa funktioner måste ofta kompletteras av informativa, systematiserande och kommunicerande funktioner. Ibland är alla funktioner samlade i en lag, ibland inte.

Begreppet religionsfrihet tillför således nödvändigtvis inget extra rekvisit. Det är ett samlingsbegrepp som preciseras i andra bestämmelser, men av detta följer inte att begreppet kan eller bör avskaffas. Paragrafen om barnaga har stor betydelse. Den är ett naturligt inslag i grundskolans undervisning redan på lågstadiet och den sprider kunskap. På samma sätt kommunicerar grundlagen för omvärlden att de som lever i Sverige inte skall diskrimineras på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet. Det tydliggörs också att ingen behöver vara med i något trossamfund.

3. Religionsfrihet ger inte primärt någon rätt att utöva rättigheter som andra inte får utöva. Det är inte syftet. Religionsfrihet är framför allt rätten att inte tillhöra en viss religion. Det är en mänsklig rättighet är att slippa vara med i föreningar, sekter eller organisationer, det må gälla Katolska kyrkan, Pionjärerna, Hells Angels, eller Förbundet humanisterna.

Religionsfrihet är frihet att själv välja tro. Detta är en viktig rättighet. Ingen kan påstå att den varit speciellt omhuldad i historien, eller att den är det i dag. Det är bl.a., för att ta ett för miljoner kvinnor dagligt aktuellt exempel, rätten att slippa trakasserier för bristande hijab (kroppsbeslöjning m.m.). Religionsfrihet innebär frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Rätten innefattar frihet att byta religion och tro. Den ger den enskilde makt att ersätta en påtvingad religion med en annan tro, med misstro eller med inget alls. Religionsfrihet är en förutsättning för ett sekulariserat samhälle.

***

Artikeln är sammantaget egendomlig. Huvudargumentet är att en sedan sju år upphävd lag skall avskaffas. En välvillig tolkning – att syftet är att avskaffa de bestämmelser som f.n. berör religionsfrihet eller begreppet som sådant – förtar inte intrycket av bisarreri. Slutledningarna speglar okunskap om lagars funktioner och oförståelse för religionsfrihetens centrala syfte.

Effekterna av att sprida vilseledande texter med felaktigt innehåll är rimligtvis negativa. Humanism associeras med förnuft, medmänsklighet, tolerans och ansvar. Det finns även bildningsideal, humanisten bör något behärska de humanistiska ämnena historia, filosofi och gärna även textanalys. Mot den bakgrunden framstår Förbundet humanisterna som otydligt, motsägelsefullt och kontraproduktivt.

Följaktligen utfärdas här en varning för denna gruppering. Styrelsemedlemmarna som författat texten förefaller obildade, ohistoriska och okloka. Låt dem gärna komma till tals men beakta att vad som framförs kan vara rena rappakaljan och att de seglar under falsk flagg.

Peter Wahlgen är professor vid juridiska institutionen, Stockholms universitet

Veckans Krönika

2007-06-07

Lena Andersson

har arbetat som journalist åt Svenska Dagbladet. Hon är numera (2007) invald i Humanisternas styrelse. Sommaren 2005 var hon sommarpratare i ett "Sommar" program där hon höll en ateistisk predikan kring innehållet i evangelierna och berättelserna om Jesus. Programmet var ett konsekvent smutskastande av Jesus och den kristna tron. Efter det programmet fick hon Humanisternas Hedeniuspris för sin "sanningslidelse".

Jag minns avslutningen av programmet där hon sade att Judas Iskariot var en av de personer i Jesu nära omgivning som hade genomskådat bluffen med Jesus och i sin besvikelse förrådde honom och själv gick och tog sitt liv. Läser man evangelierna ordentligt ser man däremot något annat:

 

EVANGELIET ENLIGT MATTEUS Kap 27 Vers 3 - 5
När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste
och sade: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De svarade: ”Vad angår det oss? Det är din sak.”
Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig.
 

Evangeliet slutade med att Judas insåg att Jesus var oskyldig, så slutade inte sommarprogrammet.

En trolig tolkning av tragiken med Judas är också att han hängde sig för att han inte kunde leva vidare efter att ha förrått en oskyldig. Detta är en minst lika trolig tolkning som att han gjorde det i besvikelse över att Jesus inte levde upp till hans drömmar.

 

Humanism (Från Wikipedia ) .."andlig eller kulturell idéströmning som utgår från en livsåskådning som bygger på den enskilda människans värde och bildningens vikt, men också ett allmänt humanistiskt förhållningssätt." Humanismen är ett allmänt begrepp som ger uttryck för en människosyn som ryms inom religioner också.

Vad förbundet Humanisterna gör är att de "kidnappar" ordet och gör det till sitt i den begränsade meningen "ateistisk humanism".

 

"God utan gud"

 

"God utan gud" är en av Humanisternas teser.

De säger att människan kan leva ett liv i godhet, kärlek och ömsesidig respekt utan Guds hjälp.

Detta måste då innebära att människan i sig själv dels har insikten i vad som är gott och dels har förmågan, kraften och viljestyrkan att leva ut det.

Hur har då filosofer uttryckt tankar kring den här problematiken under historiens gång?

 

Ett litet smakprov:

Jean Jacques Rousseau
"Man is born free, and everywhere he is in chains."
[The Social Contract, I, ch. 1.]

George Santayana
"Those who cannot remember the past are condemned to repeat it."
[Reason in Common Sense]

Karl Barth
"Men have never been good, they are not good, they never will be good."
[Time 12/04/54]

Confucius
"Have no friends not equal to yourself."
[The Confucian Analects, bk 1:8, iii]

Thomas Hobbes
"The condition of man...is a condition of war of everyone against everyone."
[Leviathan]

Jean-Paul Sartre
"Hell is other people!"
[In Camera]

Jean-Paul Sartre
"Man is a useless passion."
[Being and Nothingness]

 

Inte en speciellt uppmuntrande läsning.

Filosofer har i generationer och i olika kulturer uttryckt sig på ett  motsatt sätt mot Humanisternas (önske)tänkande.

Är der någon kunskap människan under historiens gång inte har kunnat hantera så är det kunskapen om vad som är rätt och fel. Vi har en aning om vad det är men kan inte riktigt greppa det. Normerna blir subjektiva och diffusa.

Det finns givetvis tillfällen i historien när personer och grupper av människor har höjt sig över omständigheterna och gjort stora och goda saker, men generellt sett ger historien ett bedrövligt vittnesbörd. Krig och lidanden har förföljt mänskligheten genom generationer.

Ser man på Humanisternas eget agerande blir inte bilden bättre. De som vill praktisera den här devisen visar regelmässigt i debatter på en mycket stark och aggressiv intolerans mot dem som inte håller med dem.

Men - Bibeln ger även svar på den här frågan:

Människorna fick lagen, faktiskt den enda, att inte äta av trädet som gav kunskap vad som var gott eller ont, vi kunde inte hantera det. Människorna åt och syndafallet var ett faktum. Sedan dess har mänskosläktet varit dömt att försöka hantera den här kunskapen och det har aldrig gått riktigt bra, det har ju faktiskt ofta gått riktigt illa.

Men - Gud älskar oss, det slutar inte med detta. Han har inte övergett oss och det finns en lösning i evangeliet.

I sin blogg på Humanisternas hemsida skrev Christer Sturmark ordförande i Humanisterna nedanstående i samband med Almedalsveckan juli 2008.

 

.....Ändå fortsätter kyrkan att leva i något slags samboförhållande med staten. Det är förstås lite komiskt, nästan lite kittlande syndigt. Men kyrkan måste ta konsekvenserna av skilsmässan och flytta isär från staten.  Släpp vigselrätten, sluta samarbeta med skattemyndigheten om indrivning av medlemsavgiften, upphör att utnyttja ett public service för att sprida propaganda på andra villkor än alla andra intresseorganisationer, sluta acceptera att föräldrar tvångsansluter sina spädbarn i samband med dopet och inför en åldersgräns för medlemskap i svenska kyrkan.

(Det är för övrigt ganska talande att Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund försvarar gudstjänsterna i radio och TV med sportsändningar. Hon betraktar alltså religionen som ren underhållning för svenska folket, det är en ganska märklig självbild förmedlad av Sveriges största kristna dagstidning)

Kyrkan måste finna sin plats i det postteologiska samhället. Detta samhälle ska självklart vara fullständigt sekulärt.

Där har kyrkan sin plats, som en intresseförening för alla som intresserar sig för ett gudsbegrepp som de dessutom tror existerar utanför deras eget medvetande. Alla intresseföreningar, må det vara motorklubbar, politiska partier eller kulturföreningar, har all rätt att driva sina frågor i det offentliga rummet......

Sturmark drar slutsatsen att Elisabeth Sandlund skulle betrakta religion i TV som ren underhållning. Hade han ansträngt sig lite hade han haft möjligheten att förstå hur hans meningsmotståndare tänker eftersom Elisabeth Sandlund har skrivit sin självbiografi i boken "Drabbad av det oväntade" där hon skriver om sitt möte med Gud och hennes förändrade syn på tillvaron, inklusive gudstjänster. En petitess i sammanhanget, men det är ändå anmärkningsvärt att Humanisternas ordförande tar såpass lätt på fakta i sin blogg.

Religionen är den huvudsakliga roten till det onda i samhället enligt Humanisterna.

Richard Dawkins, en av Humanisternas lärofäder, uttrycker det så här att ”religionen är ett virus i samhället”.

 

Religionen har varit och är uppenbarligen upphov till mycket ont genom lagar där man övertolkat religiösa skrifter och i domstolar där man utdömt stränga straff i Guds namn. Exempel är de kristna korstågen, häxbränningarna och annat förtryck. I vissa muslimska länder är det belagt med dödsstraff att konvertera från islam till kristendomen. I vissa naturreligioner figurerar mycket ockult skrock som gör att människan lever i  en ständig fruktan för olika företeelser i naturen, osv, osv.

Därför drar Humanisterna slutsatsen att tar man bort religionens inflytande från samhället och skapar rent sekulära som de uttrycker det (dvs ateistiska) samhällen som endast bygger på det mänskliga förnuftet blir tillvaron bättre.

Låter bra – men resonemanget har brister.

Orsaken till att mycket ont har gjorts i Guds namn beror dels på att ”människan är obotligt religiös”, så gott som alla kulturer har någon form av gudsdyrkan hos sig. Det är bara att undersöka historien och omvärlden, människan söker ”något”, människan söker gud.

Människan har också en böjelse för det onda. Förutom positiva sidor har  vi  svagheter; egoism, maktlystnad, kontrollbegär osv.

Svagheterna, ondskan, kommer givetvis fram i vår gudsdyrkan och den kommer också fram i våra samhällen och fokuserar man endast på detta och inte på den mänskliga naturen kan man då lättvindigt påstå att ”religionen är ett virus i samhället”. Ett enkelt resonemang, dels blundar man för det goda som gjorts med religionen och evangeliet som drivfjäder, dels blundar man för brister i den mänskliga naturen.

Sekulära samhällen, har de varit bättre då?

I Stalins Sovjet var religionen privat, mycket privat, var man för offentlig med sin tro åkte man i fängelse. Hur det samhället var vet vi.

Mao Tse Tungs Kina – samma sak.

Det ateistiska Albanien – ingen speciellt eftertraktansvärd förebild.

Med viss förkärlek nämner Humanisterna upplysningstiden i Frankrike på 1600 – 1700 talet som ett ideal vi skall ta efter för att göra upp med kyrkans felaktigheter. Det är sant att man gjorde upp med avarter som fanns inom katolska kyrkan då, men det är också värt att notera hur hela perioden avslutades. Den spårade ur i det så kallade skräckväldet när det mänskliga förnuftet övergick i dårskap och ondskan blev tydlig i det sekulära samhället .

Man högg huvudet av sina meningsmotståndare som limpskivor och återigen såg man att lösningen fanns inte i samhällsstrukturen, i ett sekulärt samhälle, lösningen kräver att människan ändras. Humanisternas ideal med respekt och tolerans var mycket långt borta under skräckväldet.

Ytterligare – Humanisterna påstår att ateismen är neutral, den kan inte ge upphov till något ont. Det är endast en ”icketro”, frånvaro av gudstro. Har det då skett övergrepp i ateistiska samhällen så är det inte ateismens fel, utan kommunismens eller maoismens eller den samhällsordnings fel som för tillfället råkar finnas i det aktuella samhället  med ateismen som bas. Övergreppen kan också skyllas på diktatorer som är vid makten, Stalin, Hitler, Enver Hoxha i Albanien etc.

Budskap - inget ont kan komma ur ateismen eftersom den ”bara” är en icketro, spårar ett ateistiskt samhälle ur beror det på något annat, problemet finns aldrig i ateismen. Ett ateistiskt samhälle är inte ont eftersom ateismen inte är ond. Resonemanget faller eftersom man förutsätter det som  skulle bevisas – ett cirkelbevis. Skall resonemanget hålla måste man kunna peka på ateistiska samhällen som är föredömen, men det gör man inte.

Nedanstående berättelse som innehåller ett känt citat kan få illustrera Bibelns syn på människans ondska.

 

EVANGELIET ENLIGT JOHANNES  Kap 8  Vers 3 - 11

 

….De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?”

Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret.

När de envisades med sin fråga, såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”

Och han böjde sig ner igen och ritade på marken.

När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig.

Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”

Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.

 

Att det handlar om en kvinna, att brottet är äktenskapsbrott och straffet är avrättning genom stening har i sammanhanget mindre betydelse. Berättelsen kunde lika gärna handlat om en man, brottet kunde också varit äktenskapsbrott för honom eller något annat brott och straffet kunde varit samma eller mildare. Det är principen som är den viktiga. Den säger att begår vi ett brott och gör något som vi vet är fel är vi skyldiga inför våra medmänniskor och inför Gud. Vi kan inte skylla ifrån oss på samhället, våra föräldrar, politikerna, våra kompisar eller vår arbetsgivare. Skulden är min egen personliga.

Jesus förnekade inte detta och han sade att straffet skulle verkställas genom att yttra de kända orden ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”

 

Nu är det ju så att ingen människa som levt på jorden är utan synd (skuld). Vi har skuld  på samma sätt som kvinnan.

Bibeln beskriver det så här:

TILL DE KRISTNA I ROM  Kap 3  Vers 23

 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.

 

Judarna som anklagade henne var så pass ärliga att de insåg att de inte kunde börja stenkastningen och gick därifrån.

Endast Jesus var syndfri och skulle kunnat börja stenkastningen, men gjorde det inte.

Han dömde inte henne utan tillämpade juridisk nåd med orden ”Gå nu, och synda inte mer”.

Vad händer då om hon syndar igen, slår Jesus ihjäl henne då?

För att bilden av vad Bibeln säger skall bli mer komplett kan man komplettera med följande principer

TILL DE KRISTNA I ROM  Kap 8  Vers 28

Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan.

Alltså Gud hjälper folk som vill leva efter hans vilja att göra det.

 

Gud förlåter också ständigt när vi kommer tillbaka till honom

EVANGELIET ENLIGT LUKAS  Kap 17  Vers 3 - 4

Ta er i akt! Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han gör orätt mot dig sju gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.”

 

Man skall inte hänga upp sig på siffran sju i den här texten. I det hebreiska språkbruket står talet sju för en helhet, och kan alltså tolkas som om man syndar om och om igen och ständigt kommer tillbaka.

Det är något bortom bortom Humanisternas grundprinciper och kristna människors fel och tillkortakommanden. Bortom detta, men ändå mycket nära oss finns svaret på den längtan som Dan Andersson uttrycker i "Omkring tiggarn från Luossa". Björn Ulvaeus gör en fin tolkning av den. Det är en ung Björn Ulvaeus som sjunger, inte Humanisten Björn Ulvaeus.

Länk till Humanisternas hemsida.

"Det finns ingen gud och Hedenius är hans profet". Lite om Hedenius tankar.

Rapport från en nattportier på ett Scandic hotell. Om gäster som checkar in men inte checkar ut. Sök rubrik "Humanisterna på semester".

Bevis för Guds existens.